Hej och god kväll gott folk där ute! 

Hoppas allt är bra med er där ute. Själv har mitt psykiska mående fått en rejäl dos med stryk kan man väl nästan säga på ren svenska. Nog för att jag har mått dåligt sedan tonåren, men att det skulle gå såhär långt, det kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro. Men det kan visst hända vem som helst egentligen. 

Nu är det nog många som undrar vad det är som hänt egentligen. 

Kan börja om från början. Det var natten till i onsdags, på kvällen när jag gick och lade mig så kände jag inte av någonting, kände inget konstigt alls när jag släckte ner och så. Sen när jag hade lagt mig så började konstiga tankar komma till mig att jag skulle skada mig själv och jag fick fantasi bilder på hur jag skulle skada mig själv helt enkelt. Så jag gick upp och satte mig vid datorn en stund för att försöka få något annat att tänka på och se om tankarna försvann. Sedan blev jag trött och släckte ner igen för att komma till ro och gick och lade mig igen. Precis då hör jag röster i huvudet som säger att jag ska skada mig själv. och jag försöker säga ifrån i huvudet att jag vill inte skada mig själv, men den där rösten är så pass stark så jag kan inte emot stå den. Sedan somnar jag och vaknar upp runt 11 tiden på onsdag förmiddag. Ingen röst är i huvudet, så jag tänkte att gud så skönt, detta kanske bara va engångs förtelse. 

Shiii fick jag för det. Sent på eftermiddagen/kvällen där så började jag höra rösten igen att denna gång skulle jag mörda. Vem eller vilka kommenteras inte, men den rösten var så pass stark så jag kände att nu vet jag inte vad fan det är som händer med mig, för jag vill är inte den personen och skulle aldrig för mitt liv göra en sån brutal grej. 

Såg fantasi bilder framför mig på hur jag skulle göra det mot någon, så jag trodde helt enkelt att nu är jag sjuk på riktigt, vad fan händer liksom? Pratade med min bästa vän Kaj om det här och han sa att nu måste du åka in till psyk eller prata med personalen om detta, för det här är inte du. Sagt och gjort. Personalen kom runt 21 på onsdags kvällen med kvällsmedicinen och jag sa att jag tror jag håller på och blir psykisk sjuk. 

Jag förklarade läget om rösterna och vad dom hade sagt till mig. Personalen tog mig på allvar och sa att detta är något vi måste hålla koll på och du MÅSTE höra av dig om du hör mer röster.

Somnade runt 23 på onsdags kvällen, men vaknade drygt 3 på natten till torsdag. Vred och vände på mig och hörde rösterna hela tiden att jag skulle mörda, runt 06:45 skriver jag till natt personalen och frågar när min ena kontaktansvarig i personalen börjar och sa att jag hör rösterna igen och denna gång skriker dom i huvudet på mig. 

Personalen kom och jag bad hen ringa sköterskan, men dom började inte flr än kl 7 som min kontaktansvarig. Jag fick som sagt inte sitta själv i lägenheten. Utan skulle ha persoaneln runt mig så jag inte fick för mig att göra något dumt. Personalen fick tag i sköterkan som sa att hen skulle komma så fort som möjligt. 

Runt 9 tiden kommer sköterksorna och pratar med mig, frågar hur jag mår och vad jag har för röster och tankar i huvudet., jag berättar för dom. Både dom och personalen säger att detta är inte likt mig, eftersom jag är ju sån otroligt snäll och fin tjej, så dom kände inte igen mig. jag sa själv att jag blir liksom rädd för mig själv. Bad sköterskan ringa till psyk i Gävle och det gick hen och gjorde och psyk tog detta på allvar och sa att jag måste åka in. 

Gick ner till lägenheten igen och laddade mobilen, ringde mamma och berättade läget för henne och åt och fixade mig i ordning för en tripp till psyk i Gävle. Hade min kontaktansvarig i personalen med. Fick berätta hela historien igen för en sköterska som tog lite prover och så på mig, sedan fick jag vänta till nästa sköterska och fick berätta om hela historien på nytt. Jag fick då 2 alternativ. antingen läggas in eller pröva mediciner, Jag valde att pröva mediciner eftersom jag har personalen nattetid också om det skulle vara något. Så fick pröva medicin och skulle det bli värre så skulle jag få komma in akut igen under helgen, annars skulle jag komma tillbaka i morgon (måndag) för vidare utredning. Läkaren på psyk trodde jag hade fått posttraumatisk stressyndrom, så det visar väl sig vad det blir för restultat. 

Helgen har varit rätt lugn ändå, inte behövt åka in akut, men hör fortfarande rösterna hela tiden, så får väl se i morgon då vad läkaren kommer fram till och vad det blir av det här. 

Sådär, det var min historia det. Nu vet ni fakta i alla fall vad som hänt. 

Och snälla! Jag vill inte ha meddelanden på messenger just nu, jag behöver vara ifred just nu när jag mår såhär. 

Jag hör av mig när jag orkar igen. 

Ta hand om er!

Kram <3